Hade till en början väldigt kul igår, men någon gång inne på station 8 gick mitt humör åt fel håll. Kände mig helt plötsligt så fruktansvärt ensam och blev då så nere så jag var tvungen att fara hem.
Känner mig fortfarande alldeles nertryckt och skulle helst vilja krypa in i en manlig famn som kan krama om mig och tycka lite synd om mig....
Men imorgon så kommer barnen hit igen och då ska vi ha puss och kram kalas
puss på er
Å va jobbigt...så där känner jag ibland också när man är ute bland folk. Spec. när ja ibland känner att jag är så låååångt ifrån en ny man i mitt liv, de känns då så hopplöst när de är de man önskar mest av allt ibland att få ha en man i sitt liv som älskar en och som man får älska tillbaka.
SvaraRaderaMen ge inte upp när du minst anar de så står han där=)
KRAMAR