Barnen saknar sin pappa på kvällarna när dom ska sova, eller det är väl mest Olivia. Men hon ligger och gråter och ropar på honom och det är så jobbigt att lyssna på henne och försöka trösta med att mamma är ju här, när det är pappa hon vill ha. Börjar ju nästan oxå gråta, men försöker svälja det och trösta och krama. Men det är inte tillräckligt, jag är inte tillräcklig.
Vet inte hur jag ska hantera detta....
Det är jobbigt nu...
puss
Förstår att de är jobbigt, men de där kommer väl i perioder, ibland duger bara mamam och ibland bara pappa. Men de är ju jättejobbigt när man ej bor tillsammans och de ej har tillgång till båda föräldrarna. De är säkert så för alla som separerat, även så kommer de bli för oss. Man får försöka tänka att barnen har de ju bra iaf. dom är älskade av både sin mamma och pappa, de finns barn som har de dåligt. Dina barn har de ju jättebra. Du är en jättebra mamma. Stå ut, snart vänder det.
SvaraRaderaKRAM