Har inte sminkat mig och gått omkring i myskläder nu i 3 dagar, har tom varit utan bh nästan hela den tiden. Har knappt varit utanför dörren förutom fram och tillbaka till dagis och det tar inte ens 5 min att gå dit. Har knappt sett någon annan människa än barnen förutom dagisfröknarna och mamma som har varit så snäll och handlat åt mig. Detta är resultatet när man har en sjuk dotter hemma.
Men nu börjar jag känna mig lite lätt instängd, känner att jag vill ut och göra något, träffa någon annan än barnen, kunna ha en vuxen konversation med någon.
Men det är inte så lätt när man är ensam med 2 barn, kan ju inte bara lämna dom små trollen.
Var egentligen tänkt att jag skulle ut ikväll på club 27 och att mamma skulle ta barnen inatt, men eftersom lillgumman inte är så pigg så vill jag inte lämna ifrån mig dom.
Och jag tror det är lite det som känns oxå, att man var så inställd på att få gå ut ikväll och sen blir det såhär. Man blir besviken på den dåliga tajmingen med sjukdom och att man inte kan fara ut och då känner man sig ännu mer instängd och frustrerad.
Men en bra sak med idag är iaf att jag lyckats koppla in en dvd-spelare alldeles själv och dessutom fått den att fungera. Kanske inte så stor grej för alla andra, men en stor grej för mitt självförtroende eftersom man alltid haft en karl som fixat allt det tekniska.
Känns bra att man snart inte behöver någon karl och att man fixar allt själv. Fast leva utan någon karl är nog ingenting för mig ändå, för vissa saker som killar har kan man ju inte leva utan ;-D
puss