Minnet av min pappa är väldigt dåligt, vilket känns otroligt tråkigt
Även min bror minns väldigt lite, men egentligen kanske det inte är så konstigt med tanke på att han var 7 och jag var 13,5 när det hände.
Viljan att komma ihåg är stor och den ständiga frågan varför? finns alltid där, men den kommer man aldrig få ett svar på och det är nog det jobbigaste av allt.
Men i afton ska vi träffas, jag, min bror och mamma. Äta middag, titta på kort, försöka minnas och mamma ska berätta..
Kommer nog bli jobbigt och det kommer nog att rulla tårar, men jag vill minnas
Älskade pappa...Saknar dig så otroligt mycket..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar