Har skrivit om det här förut, det här med ensamhet.
Och vill ni inte läsa så låt bli, för jag måste få skriva av mig.
Hade någon i nästan 10års tid, någon nära och som alltid fanns där i både vått och torrt. Som fick se alla mina sidor, men ändå fanns där och höll om mig.
Det har gått över 1,5 år sedan jag hade någon nära och ensamheten och saknaden är så otroligt stor just nu.
Saknar det, kramarna, pussarna, mysandet i soffan på kvällarna och någon att somna och vakna med.
Saknar det så otroligt mycket så det känns som att varje del i hela kroppen skriker efter det, närhet!
Känner mig väldigt låg, längtar och saknar och vill känna mig älskad....
Och det gör ont att längta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar