Så då var det helt plötsligt måndag igen...
Vad händer egentligen med tiden, den bara springer iväg och man hinner inte vara med.
Skrämmande är det...
Har mått så otroligt bra i nästan 2 veckor och livet har känts så lätt.
Men nu har man hamnat i en svacka igen och allt känns blä.
Man är alldeles för känslig för sitt eget bästa och det behövs så otroligt lite för att man ska känna sig nedtryckt.
Måste försöka bli mindre känslig och inte ta åt mig så hårt av allt.
Lättare sagt än gjort kanske...
Ska snart på lunchdejt med Linda, så då ska jag få prata av mig lite och då känns det nog bättre.Tur man har dom som lyssnar, otroligt tacksam för det!
puss å kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar